Upprinnelsen till, och genomförandet av, mordet på Olof Palme

Mordet på Olof Palme handlar bl a om Sydafrika, apartheid och svenska statens engagemang i ANC’s befrielsekamp, där den sydafrikanska regimen och dess säkerhetstjänst BOSS under 70-talet startade en blodig offensiv. Ett stort antal antiapartheidaktivister mördades brutalt. På vardera sida i detta “tysta krig” fanns dubbelagenter och infiltratörer. För att slippa peka ut några av dessa, eller peka ut fel personer, håller jag mig till en kort version av händelseförloppet.

I slutet på 70-talet infiltrerade den sydafrikanske agenten Craig Williamson (Operation Daisy)  organisationen IUEF (International University Exchange Fund) i Geneve. Organisationen var ett av Olof Palmes “skötebarn”, där en av hans vänner Lars-Gunnar Eriksson var generaldirektör och SIDA stod för huvudparten av finansieringen. IUEF förmedlade på olika sätt pengar till antiapartheidrörelsen i Sydafrika.

1980 avslöjades Craig Williamson. Strax innan avslöjandet fick Lars-Gunnar Eriksson besök av Williamsons chef Johan Coetze från BOSS, som hotade Eriksson med att “vidta åtgärder mot framstående socialdemokrater i Sverige” om Williamson inte fick stanna 6 månder till för att slutföra arbetet. Eriksson bad om betänketid, åkte hem till Sverige, slog larm och återvände aldrig mer till IUEF i Geneve.

Det mest vedervärdiga med Operation Daisy var att Williamson hade snott pengar från IUEF för att köpa och bygga upp något som kallades för Daisy Farm. Som blev ett läger för utbildning av apartheidsregimens dödspatruller.

Men det kom ett svar på detta från Sverige. 1982 inrättade länspolismästaren Hans Holmér flera gatuvåldsgrupper. Inom dessa grupper fanns flera poliser, anlitade av den svenska underrättelsetjänsten. Uppdraget var att göra sig kända som högervridna våldsverkare och tillika Palmehatare.

Dessa poliser började tillbringa semesterveckor i Sydafrika, där de snart hade skaffat sig kontakter inom BOSS. 1983 upplöste Holmér officiellt G-grupperna, men dessa poliser fortsatte att marknadsföra sig på samma sätt som förut. Man anordnade även “högervridna” fester och tillställningar där bisyftet sannolikt var att kartlägga högerextremismen inom poliskåren. Samtidigt fördjupades kontakterna med BOSS, Johan Coetze, Williamson m fl.

En mordplan började ta form. Och för detta behövde man ett “flugpapper”. Något som kunde få ett sydafrikanskt mordkommando att ta sig till Sverige. 21-23 februari 1986 anordnades därför en antiapartheid-kongress i Stockholm, med flera kända antiapartheid-aktivister. Och Olof Palme naturligtvis. Under kongressen var säkerhetspådraget totalt. Det skulle inte finnas någon möjlighet för BOSS att genomföra ett attentat vare sig mot Palme eller någon annan deltagare.

Först den 28′e uppenbarade sig ett tillfälle. Under omständigheter som kunde kontrolleras och styras fullständigt från den svenska sidan.

Vad var då syftet med att mörda sin egen statsminister?

Det fick P W Botha, Sydafrikas dåvarande premiärminister och som beordrade mordet på Palme, reda på 1989.

Sannolikt fick han besök av någon som visade fullständig bevisning för hans inblandning i mordet på Palme. Och att han nog borde träda tillbaka för F W de Clerk. Alternativet skulle vara en internationell begäran om utlämning.

Botha fick en stroke förståeligt nog, och F W de Klerk kunde ta över och avsluta ett styre som byggde på rasförtryck och segregation.

Och Palme fick efter sin död vara huvudpersonen i Sydafrikas befrielse.

Etiketter baseballigan, BOSS, Botha, coetze, holmér, Mord, Palme, sydafrika, williamson