Det beror på att spetsarna på kronan annars lätt hakar fast i slidväggarna.

Och det faktum att de flesta av våra upphöjda Skrivare ofta har varit knäppskallar i varierande grad. Vilket, efter lite filosoferande, fick mig att dra slutsatsen att Vem Som Helst, som lyckas tota ihop en bok om mänskliga relationer, skulle få den stämpeln på sig. En bok som inte behandlar mänskliga relationer är  tämligen ointressant. Den utesluter ju det mest intressanta. Nämligen skärskådandet och navelskådandet av den som skrivit boken.

Det finns en del författare som lyckas med konststycket att låta orden vara själva förkunnelsen och som därmed kan undertrycka den, många gånger, oseriösa analysen av författarskapet. Nevil Shute är, enligt min mening, en av dessa. Där orden ofta lyckas lyfta på egen hand ur böckerna. Utan att man ens funderar över vem som skrivit dem. Men det finns många fler. Hoppas jag. Jag hade tänkt att leva några år till och läsa några böcker till.

Men det var egentligen inte det jag hade tänkt att skriva om. GW avslutade sin krönika med att uttrycka ensamheten i författarskapet. Och min spontana reaktion var: “You Lucky Bastard”.

För när författare som GW, hittar på saker och känner sig ensam när han skriver dem, så har jag erfarit det motsatta. Jag har skrivit om saker som har hänt. Och blir lämnad ensam. Det hände GW också för många år sedan. Men som arvssynden verkar fungera så förblev han tyst när jag skrev till honom för några år sedan. Liksom jag skrivit, uppenbarligen helt i onödan, till självutnämnda rättspatosnissar som Jan Guilliou, Sven-Erik Alhem och Inga-Britt Ahlenius.

Vilket får mig att vilja knyta ihop säcken på ett logiskt sätt: Att t ex Guillious, GW’s, Alhems och Ahlenius framhävande av sitt eget rättspatos endast är ett uttryck för deras författarskap och har Intet att göra med hur de egentligen är som människor.

Som man säjer i matematiken: VSB

Men som sagt. Jag gillar att läsa det de skriver. Även om de är egocentriska knäppskallar utan egentlig känsla för lag och rätt.

Däremot vill jag kasta ut en varning för två organisationer: Den ena kallar sig “Centrum för rättvisa” och den andra “Civil Rights Defenders”. Båda organisationerna utger sig för att kämpa för mänskliga rättigheter. Men så är tyvärr inte fallet i verkligheten. Centrum för Rättvisa tar gärna skitfall som högskolekvoteringar o dyl men undandber sig fall där sjuka människor i Sverigefår sina rättigheter indragna. Citat från brevväxling med de organisationerna:

Civil Rights Defenders, som för övrigt har ett flott kontor på en dyr adress i Gamla Stan och skryter med att ta tillvara mänskliga rättigheter i Vitryssland, har inte pengar till anställda att ta itu med mänskliga rättigheter i Sverige. Svar från CRD:

“

Hej Tomas,

Tack för din e-post.

Vår organisation har dessvärre inte haft möjligheten att arbeta med frågor som din fråga gäller. Orsaken är att vi  inte har haft någon människorättsjurist anställd hos oss under en längre tid.  Under februarimånad kommer organisationen att anställa en människorättsjurist som kan svara på din förfrågan när hon är på plats.

Hälsningar

Helena Grönbacke

Administratör

Civil Rights Defenders (tidigare Svenska Helsingforskommittén)

Stora Nygatan 26

111 27 Stockholm

telefon: 08 – 545 277 30

helena.gronbacke@civilrightsdefenders.org

www.civilrightsdefenders.org

Vi försvarar människors medborgerliga och politiska rättigheter och stärker människorättsförsvarare i Sverige och i världen.

Stöd oss på 90 01 29-8 eller skänk 100 kr genom att sms:a FÖRSVARA till 72 930. Tack för din gåva!

“

Centrum för mänskliga rättigheter:

“

Ingen Myndighet

Utan Myndighet

Ingen Makt

Utan Makt

Ingen Lag

Utan Lag

Inget Land

Så bli inte förvånade om det ibland ramlar ut konstiga saker ur Fredriks mun. T ex det senaste om pensionsgränserna. Ett förslag som är så dumt att endast Fölster kan ha hittat på det. Och strategin är att dra bort fokus från diskussionen om utförsäkringar och ungdomsarbetslöshet.

Först ser regeringen till att öka ungdomsarbetslösheten till historiska nivåer och sänka skatterna så att folk inte har råd att vara sjuka längre. Och minskar möjligheterna för stora delar av medborgarna att ens orka jobba till 65.

Och när man sänkt skatterna kommer man på att ålderspuckeln om 20 år inte kan finansieras med det minskade skatteunderlaget.

Möjligheten med förstärkning av socialförsäkringen, infrastruktur och beslutsamma åtgärder för att minska ungdomsarbetslösheten har man genom skattesänkningarna spelat bort till Isle of Man. Dessa tre ingredienser är några av de viktigaste nycklarna till den generella välfärden.

Och det som Reinfeldt &Co hittills gjort är endast att minska tilliten till välfärdssystemet. När välfärden inte längre är generell och där de mest utsatta och de rikaste får vara med och betala men inte få del av systemet, så hjälper det inte att medelklassen hurrar. Systemet kommer att krascha.

För välfärdssystemet är inte ett budgettrick som är menat att locka väljare. Det är ett system som bygger på ömsesidigt förtroende och social insikt. Och det begriper inte Fölster.

Och Reinfeldts Törnrosasömn är djup.

Den berättelsen är bara början på en korruptionscirkus jag inte trodde vara möjlig i det här landet.

En intressant iakttagelse i samband med mina försök att få till stånd en utredning är  de personer som på ena eller andra sättet hjälpt till att begrava ärendet. Statstjänstemän och andra: De är alla medlemmar av Riddarhuset. Liksom Privatpersonen som “hjälpte” tjänstemännen att fixa falska beslutsunderlag. Privatpersonen är inte bara privat. Han tillhör en av Sveriges mest kända adelssläkter och har varit ledande moderat politiker både i Kommun och Landsting.

Den “lokala åklagaren” var inte det. Hans familjs kopplingar till den sk Privatpersonen i berättelsen handlar om gemensamma familjeföretag och medlemskap i Frimurarordern St Botvid samt Hushållningssällskapet.

Hushållningssällskapet förtjänar ett eget stycke. Efter att jag anmält jäv av åklagaren till UC Malmö började jag få samtal från Hushållningssällskapet i Malmöhus Län. Det pågick i flera veckor tills jag blev riktigt less och slutade svara. Allt detta dokumenterades och skickades som tips till Enheten mot korruption. Ett tips som Gunnar Stetler, dåvarande chef där, offentliggjorde genom att ta upp det som ärende och omedelbart avskriva. Tack för det Gunnar. Du måste vara ett riktigt Pucko: “Hur ska vi utreda det här?..Jo jag vet!.. vi offentliggör tipset så bovarna vet precis vad vi vet!”

Det räcker alltså inte med ett beslut om anhållande. För Assange är ju i princip anhållen i Storbritannien redan. I praktiken krävs alltså att den svenske åklagaren får ett häktningsbeslut från domstolen innan en arresteringsorder och begäran om utlämning kan utfärdas.

Det handlar i grunden om rättsäkerheten för den anklagade parten och det ingrepp frihetsberövande och utlämning innebär.

Det låter rätt rimligt tycker jag.

Jag behöver väl inte introducera Anér och vad hans journalistiska livsverk handlar om. Mordet på Olof Palme.
Jag delar inte uppfattningen som, på ett närmast mytologiskt sätt, sprids om honom.
Nämligen att han skulle vara en rättshaverist som anklagar allt och alla.

Jag har följt Svens arbete under några år och vill påstå att det grundmaterial han har är otvivelaktigt ur journalistisk synpunkt.
Och att han använder det materialet för att skapa opinion.
Vilket är den fria journalistens Brödsyssla.

Sven har ställt ett antal brännande och intrikata frågor till statsmakten som han inte får tillfredsställande svar på.

Och det enda riktiga svar han fått sista åren är att hans privata post genomsökts och förstörts. Som Ni säkert känner till så är det 3 st DVD-skivor som skickades till Bo Alvberger. Från olika avsändare. Och där samtliga försändelser anlänt till Bo, uppenbart öppnade och förstörda.
Där det inte finns någon annan rimlig logisk förklaring än att Sven både har varit utsatt för telefonavlyssning och via bevakning av postens datoriserade sorteringssystem.
Alla andra hypoteser om hur dessa försändelser kan ha plockats upp på vägen och förstörts är helt ohållbara.

Nu handlar det ju inte bara om en privatpersons post utan post från en journalist till en källa.
Man har således inte bara gjort sig skyldig till brott mot brevhemlighet, utan även till olaglig sökning av källa.

Därför uppmanar jag dig Ola, och resten av PENs styrelse att agera kraftfullt och omedelbart för att övergreppen mot Anér ska upphöra och att de skyldiga dras fram till Skranket.

Och en statsminister som hade som enda taktik att kräva svar på vilken färg konkurrenterna har på dojjorna. En taktik han uppenbarligen själv förstod var svammel. En statsminister som när han satt ner, gömde ansiktet i händerna. Och när han stod upp, gungade som en pinknödig unge och flackade med blicken.

Mycket märkligt.

Till skillnad från de flesta sk Privatspanare, som gärna levererar teorier för att sedan sortera ut data som passar med teorin så har jag gått rätt vetenskapligt tillväga. D V S genom att först sortera och analysera data. Och sedan skapa en hypotes där dessa data passar in. Det tillvägagångssättet använde jag både i fråga om Palme och Hammarskjöld.( Jag kan villigt erkänna att min hypotesbildning kring Sveavägen kan vara Bias i tolkningen av Hammarskjöld-data, men detta kan inte lösas med vetenskapliga tårar utan med sakargument)

Och precis som i fallet Palme så dyker senare data upp från  (mord)platsen som direkt kan ifrågasätta skuttet till andra teorier utan att man  klarlagt de obesvarade frågorna. Nya data, där analysen starkt ifrågasätter tidigare slutsatser.

Där analysen som visar att de s k mordkulorna vid Sveavägen var utplacerade. Och att motivanalysen i sin tur styrker hypotesen att Hammarskjöld blev mördad.

Oklarheterna kring Hammarskjölds död redovisade jag i föregående inlägg. Tesen om fallskärmshoppet är naturligtvis en hypotes. Men inte en orimlig sådan.Den andra hypotesen att man lyckades genomföra en nödlandning är dock bara något mindre sannolik.

Sex personer från Albertina hade kulor i kroppen. Och det kan inte ha åstadkommits av exploderande ammunitionsaskar.

Och vittnesmålen som säjer att planet blev nedskjutet kan inte tillbakavisas med simpla argument som att  “det inte fanns radar”.

Inte heller kan vittnesmålen som berättar om hur Albertina cirklade över Chifubu före kraschen förkastas utan analys.

Eller Albertinas avvikande kurs före kraschen.

Inte heller vittnesmålen om hur soldater med jeepar förflyttade sig mot området strax efter kraschen.

Inte heller vittnesmålen om att området var avspärrat kl 5 på morgonen av soldater som bar omkring kroppar.(där officiella fyndtiden anges till över 12 timmar efter kraschen)

Inte heller vittnesmål som berättar att delar av flygplanet smältes ner vid smältverk runt gruvorna i Katanga efter kraschen.

“Microburst”-teorin svarar heller inte på varför Generalsekreteraren hade gräsrester i sina handflator där hans huvudskada skulle resulterat i så gott som omedelbar förlust av medvetandet. Och således omöjliggjort “kravlande medelst armar och händer”

Svar finns inte heller varför Dag Hammarskjölds skada(ett hål) i pannan retuscherades på obduktionsfotografierna.

Och frågan varför Lord Alport o Co skickade ut sökpatruller i alla riktningar utom den som var både logisk och sannolik.

När dessa frågor fått tillfredsställande svar kan man kanske börja diskutera naturfenomen.

Men faktum är att den politiska dimension som Hammarskjölds och Palmes död fått, minskar sannolikheten för att någotdera någonsin ska klaras upp rent polisiärt. Vi kan bara vänta på en vändning i den säkerhetspolitiska agendan.

Och att Skattemyndigheten utan bevis kunde pålägga dig skatter för fiktiva tillgångar.

Ungefär så fungerar Försäkringskassan idag. Tvärtemot alla civiliserade rättsprinciper och framförallt i strid med regeringsformen.

Det här är en av sakerna jag tagit upp i mitt överklagande till Högsta Förvaltningsdomstolen (mål nr 6675-11). Som handlar om det “Sociala existensminimat”. Som inte räknas i pengar utan i tid.

Det ekonomiska existensminimat ger varje medborgare rätt till ett minimum av inkomster som ska täcka utgifter för bostad, mat, kläder och andra grundläggande behov.

Det sociala existensminimat ger varje frisk medborgare rätt till 16 timmar för sömn, hushållsuppgifter, fritidssysslor och andra grundläggande behov. Är man inte frisk så behöver man mer än dessa 16 timmar för att uppnå socialt existensminimum. Det är där försäkringssystemen ska träda in.

Försäkringskassan har alltså att bevisa att det finns arbetsförmåga som överstiger det sociala existensminimat. Det är  ingen ny idé om arbetsförmågebedömning, utan vad som följer logiskt av lagstiftning inom andra områden.

Försäkringskassan har de senaste åren använt normal arbetsförmåga inom det sociala existensminimat för att  bevisa arbetsförmåga ovanför minimat. Som synes av resonemanget är ju det helt orimligt. Och dessutom ologiskt. Förmåga inom minimat talar ju enbart om att vederbörande inte är i behov av hemtjänst och indikerar inte med automatik förmåga ovanför.

Sedan är det ju en annan sak förstås om den försäkrade ägnar sig åt bergsklättring på fritiden. En fritidssysselsättning som definitivt inte ryms inom det sociala existensminimat.

Men när FK menar att t ex en fritidssysselsättning som att sortera skivor( som en svårt sjuk parkinsonpatient råkade ut för) indikerar arbetsförmåga, eller att man har arbetsförmåga om man klarar av att ta hand om småbarn( som också har hänt) så inkräktar man på minimat, precis på samma sätt som att Skatteverket skulle hävda att samma person gott klarar av att leva på en summa som understiger existensminimum för att kunna få in en skatteskuld. Eller att man tar bort grundavdraget i deklarationen för en frisk person på samma grunder.

Det sociala existensminimat är den mätbara parameter som garanterar en arbetsförmågebedömning i enlighet med likhetsprincipen. Där den sjukes förmåga mäts i förhållande till den friskes istället för FKs nuvarande helt godtyckliga och rättsvidriga modell.