Dag Hammarskjölds död. En ny vinkel

Inledning

Det är omöjligt, när man studerar mordet på Olof Palme, att undvika Dag Hammarskjölds död. Det är enligt min mening där, i bushen väster om flygplatsen i Ndola, som resan mot Sveavägen tar sin början. Palme tog Hammarskjölds fackla. Idén om de små staternas oberoende från stormakterna och avspänning genom ”gemensam säkerhet”, var inte Palmes egna idéer. Men han utvecklade dem och försökte i tillämpa dem i praktiskt arbete. Hammarskjöld kallade det ”kollektiv säkerhet”.

Palme fick på grund av det också samma fiender som Hammarskjöld. Som Eisenhower en gång lite grumligt definierade som det ”militärindustriella komplexet”.

Det militärindustriella komplexet lyder under samma mekanismer som skapade kolonialväldena.

Samma mekanismer som skapade Adolf Hitler

Samma mekanismer som skapade apartheid.

Samma mekanismer som ledde till mordet på Kennedy.

Samma mekanismer som definierade Hammarskjöld och Palme som fiende.

Och samma mekanismer som i dag riskerar att göra Mellanöstern och andra områden rika på naturtillgångar till en kokande gryta av våld.

Drivkrafterna finns hos mäktiga bolag och ekonomiska intressen i jordens naturtillgångar. Där mänskliga rättigheter och de demokratiska principerna väger lätt gentemot det militärindustriella komplexets självbevarelsedrift. Och där vapentillverkarna och dess nasare naturligtvis har en central position. Det militärindustriella komplexet är enligt min mening inte ett genomorganiserat system. Lika lite som Cosa Nostra när det uppstod. Det är ett uttryck för ett sociokulturellt fenomen som kan uppstå i olika former överallt. Där grogrunden är bl a minskande av, eller uteblivet, medborgarinflytande, ett svagt rättsväsende och social klassbildning. Som i sin tur öppnar för korrupta nätverk där egennyttan underminerar samhällsnyttan. Och därmed underminerar ”normala” civila samhällsstrukturer. Och till sist kan välta hela stater. Roms fall är ett skolexempel på att det här fenomenet inte är en modern historia, utan en produkt av destruktiva sidor i människans psyke.

I Kongo handlade det bl a om Koppar.

Och i den konflikt som ledde till mordet på Olof Palme och Berndt Carlsson handlade det bl a om Uran och andra naturtillgångar i Namibia.

De senaste 50-60 åren har det genom teknikutvecklingen, globaliseringen och avregleringen av de finansiella strukturerna gradvis skett en förskjutning av maktkampen. Från krig om råvaror till en storskalig korrumpering av de finansiella strukturerna i världen. Och där de goda krafterna, som vill skapa global kontroll med medborgarinflytande och reglering, beskylls för att vilja skapa en ny världsordning. Där FN framställs som den stora boven. Där stora resurser läggs på aktiviteter för att minska människors förtroende för den demokratiska samhällsordningen och förtoendevalda. Men där målet är detsamma som det varit sedan tiderna begynnelse. Att tillskansa sig saker utan att betala fullt pris för dem. Eller tillskansa sig saker som rätteligen tillhör någon annan. Eller utropa äganderätt till resurser som i alla tider ansetts som allmänna. Allt för makten, maktkänslan och de fördelar man kan skaffa sig gentemot sina medmänniskor..

Bakgrunden till Hammarskjölds Afrikaresa

När belgarna lämnade Kongo bröt infrastrukturen ihop. Eftersom hela den statliga administrationen sköttes av kolonialmakten, så kollapsade allt inom en mycket kort tidsrymd. Ingenting fungerade längre. Varken polis, militär, löneutbetalningar eller post.

Den nyvalde presidenten Lumumba som, utan en fungerande administration, inte kunde utöva någon makt, blev utmanad av Moïse Tshombe. Tshombe hade med hjälp av gruvindustrin och riggade val, tagit makten i Kongo-provinsen Katanga och utropade sig nu till Kongos legitima president.

Rykten spreds också att Lumumba var kommunist och styrd av Moskva.

Mordet på Lumumba och en misslyckad FN-räd mot Tshombe, ”Operation Morthor”, som avsåg att försvaga Tshombe, fick Hammarskjöld att ge sig till Kongo personligen. ”Morthor” var hans personliga misslyckande och det mandat han hade från FN gav honom inget val. Han var tvungen att träffa Tshombe för att försöka rädda FN-insatsen och Kongos demokratisering  .

Resan

Från Leopoldville lyfte Hammarskjöld med sällskap den kl 17.00 den 17e september 1961 i den nyinköpta DC-6an ”Albertina”. Officiellt var destinationen Luluaburg. I själva verket tog planet en lång omväg mot Ndola.(Röd linje i nedanstående bild). Radiotystnad rådde på de vanliga frekvenserna. Däremot fanns en telegrafist ombord som hade ställt om telegrafiutrustningen till någon de frekvenser som i första hand användes på arabiska halvön. Vilket betyder att svenska underrättelsekällor sannolikt fick direktrapporter om Albertinas färd ända fram till kraschen.

Ett annat trafikflygplan, en sk ”Decoy” lyfte samtidigt med en kurs som gick mot Ndola, rakt över Katanga.(svart linje på bilden)

Anledningen till detta var en incident med Albertina dygnen innan denna resa. Albertina hade råkat ut för beskjutning från ett ensamt jaktplan över Katanga. Samma plan hade även ställt till med problem för FN-styrkorna. Inom FN-styrkorna gick denna pilot under smeknamnet Lone Ranger och flög troligen ett franskt flygplan, en Fouga Magister som varken var utrustad med radar eller instrumentering för nattflygning.

Hammarskjölds erfarna besättning har av allt att döma lagt upp rutten efter detta hot. Dels genom att dagtid hålla sig långt utanför Katanga. Och inte närma sig Ndola förrän långt efter mörkrets inbrott. Sannolikt har man cirklat över Tangyanikasjön i ett par timmar för att vänta på solnedgången. Logiken säjer också att där fanns strategier och planer för alla eventualiteter som rörde själva inflygningen och landningen vid Ndola.

Flygrutt Leopoldville-Ndola

Runt 22 på kvällen(23 lokal tid Ndola) anropar Albertina Salisbury (New Sarum Airforce Base) och meddelar att man kommer att anlända till Ndola inom ett par timmar. Och vid midnatt flyger Albertina över Ndolas flygplats på västlig rutt,anropar flyplatsen och meddelar att man går ner i höjd och snart ska landa.. Vinden ligger denna kväll på från öst och Albertina avser alltså, enligt normal landningsprocedur att göra inflygningen västerifrån. Mot Vinden.

Senare anropar Albertina ånyo Ndola och meddelar att man gått in för landning. Sedan blir det tyst. Vraket påträffas officiellt inte förrän över 15 timmar senare. Vilket beror på att flyplatsledningen lagt alla sökresurser öster om landningsbanan. Trots att det var helt uppenbart att inflygningen skedde från väster.

Och det är inte förrän det samlats in vittnesmål från lokalbefolkningen de sista 10-20 åren, som man kan börja pussla ihop vad som egentligen hände:

Att Albertina blev nedskjutet.

Med utgångspunkt från kända omständigheter och de nya vittnesmålen vill jag ge en delvis ny bild av vad som kan ha hänt. Och hur det gick till. Som framanar bilder av ett brott som är mer vedervärdigt än vad man kunde föreställa sig.

Det handlar bl a om tekniska förutsättningar.

För det första kan det inte varit Lone Ranger i en Fouga Magister som sköt ner Albertina. Lone Ranger hade inte instrument för nattflygning, radar eller ens en nattupplyst landningsbana i Katangaprovinsen. De närmaste attackplanen med kapacitet för nattflygning var stationerade vid New Sarum Airforce Base 80 mil söder om Ndola och tillhörde Rhodesias flygvapen. Ironiskt nog den flygbas som Albertinas besättning kontaktade 2 timmar innan ankomsten till Ndola. Och en timmes flygtid för ett Vampire-plan.

Argumentet för att dessa plan inte kunde ha fullgjort uppdraget är att de inte var utrustade med radar. Ett rätt ihåligt argument. Stridsledningen kan ha funnits i ett annat plan, utrustad med radar. Som lett Vampire-planen mot målet. T ex en Canberra-bombare. Och det fanns faktiskt en Canberra-bombare i luften över Ndola denna kväll. På ”rutinuppdrag”. Detta plan hjälpte bl a till med avsök öster om flygplatsen innan det som ett av de sista planen den natten, landade på Ndola.

Om man nu bestämt sig för att eliminera Hammarskjöld, så är det osannolikt att man på vinst och förlust och på ren improvisation skickade iväg några Vampireplan från Sarum, för att försöka hitta ett flyplan 80 mil därifrån, utan att ha tillgång till radar och stridsledning. Därför kan man på goda grunder anta att Canberran var inblandad. Det fanns officiellt bara detta plan och ett trafikflygplan i luften ovanför Ndola vid tidpunkten för Albertinas ankomst.

Nu till Albertina och besättningens strategi. Nya vittnesmål berättar att man sett Albertina cirkla flera varv (2-3) runt Chifubu, norr om den senare nedslagsplatsen, på relativt låg höjd. Att planet därefter attackerades av ett mindre plan och störtade brinnande.

Vad pysslade Kapten Hallonqvist och hans besättning med?

Jo, man hade fått radarkontakt med ett flyplan som tycktes förfölja Albertina. För att säkerställa att planet förföljde dem och få tid att arrangera en nödplan lägger man sig i en cirkel över Chifubu. Man cirklar alltså över mer bebyggda områden eftersom man bedömer att ett eventuellt angrepp inte kommer att ske där det finns många presumtiva vittnen. Hammarskjöld och hans livvakter utrustar sig med fallskärmar och gör sig beredda att hoppa om planet attackeras.En nödplan som i ett kritiskt läge inte inbegrep att man fick bort Hammarskjöld från planet ser jag som helt uteslutet.

När allt detta är klart mörklägger man planet, går ur cirkeln och dyker snabbt från flera km höjd till lägsta höjd som uthopp kan ske och tar en snäv sväng österut, innanför den normala inflygningskursen och nedanför normal inflygningshöjd för att komma in rätt mot flygplatsen.

En kort stund kan man ha trott att denna manöver lyckats. Men snart dyker radarekot upp igen.

När ekot närmar sig i hög hastighet på radarskärmen hjälper livvakterna Hammarskjöld att hoppa. Därefter hoppar livvakterna tillsammans med Hammarskjölds portfölj. (Hammarskjöld kan ha hoppat som tvåa, men definitivt inte som sista man)

Albertina går sedan i störtdykning och planar ut några hundra meter ovanför marken för att förbereda sig på nödlandning efter beskjutning. Landningsstället är redan ute sedan en kort stund. Precis i utplaningen attackeras Albertina av en raket eller intensiv kulspruteeld som träffar vänstra vingen.

Att det fanns en överlevande talar för 2 saker. Dels att det troligen var kulspruteeld. En raket hade skjutit av vingen och fått Albertina att störta handlöst. Kulspruteelden skadade antagligen bränsleledningar som fick en av babords motorer att explodera. Hallonqvist har därefter lyckats styra planet ner mot marken i en halvt kontrollerad nödlandning där träd och bushvegetation slagit av vingarna, vridit planet och där flygplanskroppen landat ”på sniskan” och börjat rulla, vilket i sin tur brutit sönder flygplanet i flera delar.

 

 H=Område där Hammarskjöld och hans livvakter kan ha hoppat

L=Beräknat landningsområde vid fallskärmshoppen, lite osäker eftersom uppgifter om vindstyrkor saknas.

Röd linje= Albertinas ungefärliga rutt. ”Tratten” öster om flyplatsen markerar från vilket område Albertina kom

Blå linje= Normal inflygningskurs till Ndolas flygplats.

På marken i närheten av den förmodade nedslagsplatsen finns redan rhodesiska specialtrupper med uppgift att ”ta hand om” eventuella överlevande och städa undan bevis. Det är därför troligt att Hammarskjöld och hans livvakter observeras när de fortfarande är i luften.

Vid landningen i bushen 1-2 km från Albertinas nedslagsplats, skadas Hammarskjöld allvarligt. Möjligen fastnar fallskärmen i ett träd som avslutar hoppet med ett fall på många meter. Eller också kan uthoppet från låg höjd orsakat problem med fallskärmen som Hammarskjöld inte hade erfarenhet att korrigera. Han får multipla benbrott och en fraktur i ryggen, som gör att han inte kan gå.

Livvakterna spåras snart upp av de Rhodesiska trupperna. Det kan hända att livvakterna t o m befinner sig med Hammarskjöld när de hittas. De avväpnas och tvingas till nedslagsplatsen. Där skjuts de med sina egna vapen och slängs i de mest intensiva brandhärdarna.

Hammarskjöld avrättas på plats i bushen, troligen med ett pistolskott i pannan. Men förflyttningen av Hammarskjöld tar sådan tid att när kroppen transporterats dit så har branden i princip upphört. Därför dumpas Hammarskjölds kropp bredvid vraket. Portföljen läggs inte dit förrän långt senare. Den har tagits om hand av underrättelsepersonal för att gås igenom.

Vittnesmål berättar att trupper fanns runt nedslagsplatsen redan kl 5 på morgonen. Ett vittne berättar att han sett fyra soldater som bar på en kropp. Detta har kopplats ihop med den enda överlevande vid kraschen. Att det skulle ha varit Harold Julien man kånkade på. Det går inte ihop logiskt. Vraket och Harold Julien hittades officiellt inte förrän nästan ett halvt dygn senare. Om man hade uppmärksammat att Julien levde på morgonen den 18e, så hade han inte levt på eftermiddagen när vraket officiellt hittades.

Kroppen som sågs bäras av fyra soldater var således sannolikt Hammarskjölds.

Hur troligt är då detta scenario? Jag vill påstå att det här är det som sannolikt hände.

Landningsljusen

Vittnesmålen från Chifubu talar om ett cirklande plan med påslagna landningsljus, medan den Rhodesiska undersökningskommissionen konstaterar att landningsljusen var avslagna vid kraschen. Man vill insinuera att besättningen missbedömt höjden vid inflygningen och därför inte hunnit slå på ljusen innan man gick i marken. Att ljusen var avslagna kunde undersökningskommissionen troligen heller inte ljuga om. Instrumentknapparna måste p g a värmen ha smält fast i de lägen de hade när planet brann.

Som coverstory fanns en annan version, om man inte skulle ha kunnat dölja att planet beskjutits, nämligen en radioupptagning som levererades till NSA samma natt. Radioupptagningen är ett meddelande från en pilot som säjer sig identifiera ett Transair DC-6 med påslagna landningsljus och därefter attackerar planet. Den här sändningen avslöjades i början på 90-talet när det började krypa fram vittnesmål om flygattacken och är naturligtvis menad att kasta skulden på Lone Ranger. Utsagan om landningsljusen visar att sändningen är ett falsarium. Och ett bevis på att CIA deltog i mordet.

För om Albertina inte hade landningsljusen på, kan attacken endast förklaras med att det fanns en radar med i bilden. Lone Ranger skulle aldrig ha hittat Albertina med de undanmanövrer och nedsläckning som besättningen tog sig för.

Kulorna i livvakternas kroppar

Ja det var så. Två av livvakterna hade kulor i kroppen. Detta förklarades av undersökningskommissionen med att paket med kulor exploderat i värmen från branden och penetrerat kropparna. Denna förklaring förkastas av alla med kunskap om ammunition och ballistik.

Där det faktiskt är så att det är hylsorna som får högst hastighet när lösliggande ammunition exploderar p g a värme enligt lagen om puls och impuls. En normal kula från en exploderande ammunitionsask har inte tillräcklig hastighet och energi för att penetrera ens kläder.

Det hade varit troligare med ytliga skador från själva hylsorna.

Att det dessutom skulle slumpa sig så att endast livvakterna träffades av dessa magiska kulor är ännu mindre sannolikt.’

Hammarskjöld och portföljen

Den enda obrända kroppen vid flygvraket är Dag Hammarskjölds och det tillsammans med en oförstörd portfölj. Jag har lånat en bra översikt från SVD som sammanfattar viktiga detaljer:

Det som enligt min mening är signifikant för att olycksplatsen arrangerats i efterhand är att Hammarskjölds kropp ligger helt åtskild från sina livvakters kroppar. Och det som talar för att Hammarskjöld överlevde olyckan är att man hittade rester av gräs och blad i hans händer. Medan obduktionsrapporten säjer att de svåra skallskador som Hammarskjöld fick, omedelbart hade försatt honom i medvetslöshet. Växtresterna i hans händer avslöjar alltså att skallskadan som släckte hans liv uppkommit en bra stund efter ben och ryggskadorna.

När man inte kunde bränna Hammarskjöld så kunde man inte heller bränna upp hans portfölj utan att väcka frågetecken. Dessutom var portföljen sannolikt föremål för undersökning och lades tillbaka på nedslagsplatsen långt efter Hammarskjöld.

Utöver det så retuscherades obduktionsfoton som visade att Hammarskjöld hade ett runt/ovalt hål i pannan. Att detta blev känt berodde helt och hållet på en rättskaffens polis som i smyg lämnade över oretuscherade bilder till Knut Hammarskjöld på platsen.

Och en signifikant sak till: Var är vänstervingen?

Go Back

Det enda vettiga man kunde få ut av Harold Julien, som överlevde olyckan i några dagar var två saker: Han hade upplevt något som kunde tolkas som en explosion. Och han kunde också berätta att Dag Hammarskjöld själv ropat Go Back strax innan kraschen. Några har tolkat det som att Hammarskjöld ville att planet skulle vända. Medan det mest sannolika är att det var en uppmaning att ta sig längre bak i planet.

Det som inte funderats så mycket över är varför det var just Hammarskjöld som fick åta sig att komma med denna kommendering. Som egentligen borde tillfallit säkerhetsmännen på planet.

Min förklaring är att den här uppmaningen kom under det skede där Hammarskjöld just fått på sig fallskärmen. Och där hans livvakter just höll på att ta på sig sina egna. Och att Hammarskjöld i detta läge var den enda tillgängliga som kunde instruera övriga på planet. Det antyder dessutom att Hammarskjöld inte befann sig på sin vanliga plats bak i planet utan längre fram.

Angriparens Medel, Möjligheter och Motiv

Motiven är väl kända. Hammarskjöld lade näsan i blöt i saker som han, enligt sina motståndare, inte hade med att göra. Dessutom höll han på att förändra FN på ett sätt som stred emot motståndarnas mål. Enligt Desmond Tutu har det kommit fram i Truth and Reconciliation Commision att  det var sydafrikanska styrkor, MI5 och CIA som stod bakom mordplanen. Operation Celeste. Dokument som både Sverige och Storbritannien officiellt förklarat vara falsarier. Och det är det delvis. För det var ingen bomb i planet.

Möjlighet

Det är inte omöjligt att man medvetet skapade en situation i Kongo som skulle tvinga Hammarskjöld dit, genom en CIA-styrd operation där man hjälpte Moïse Tshombe att ta makten i Katanga samt  fängslade och mördade landets legitima president Patrice Lumumba. Sedan genom att få Hammarskjöld att tro att Thsombe kanske ville ha förhandlingar, vilket skulle ge möjlighet att få honom exakt dit man ville. Ndola var där en mycket lämplig plats genom närheten till Katanga och New Sarum Airforce Base.

En mordplan på den här nivån får inte misslyckas. Därför måste mordet kunna se ut som en olycka. Man måste också ha möjlighet att snabbt undanröja bevis på motsatsen. Och lyckas man inte med det måste man kunna skylla mordet på ett ”spöke”. Så det är inte heller omöjligt, utan snarare högst troligt, att myten om Lone Ranger skapades enbart av detta skäl.

Det här utesluter också utsagan om en bomb i landningsstället. Man kunde ju inte veta om Hammarskjöld skulle mellanlanda någonstans på vägen.

Det finns nu bara två möjliga platser att sätta planen i verket på, nämligen under Hammarskjölds inflygning mot Ndola, när Albertina befinner sig på ca 1000 meters höjd 1-2 mil från landningsbanan. En nerskjutning från högre höjd skulle dels inte kunna förklaras bort som pilotfel. Det skulle dessutom ge en mycket osäker nedslagsplats och fler presumtiva vittnen, som skulle försvåra ”efterarbetet” med att undanröja bevis.

Medel och troligt tillvägagångssätt

Till förfogande i operationen har man en stridsgrupp bestående av 3 Vampire-plan och en radarutrustad Canberra Electric. Canberran har Ndola som bas och har ett coveruppdrag som är helt legitimt. ”Allmän spaning”. På marken har man två grupper soldater. Den ena gruppen håller sig bredvid inflygningsrutten öster om Ndolas landningsbana och den andra väster om. Vampire-planen startar med 1 timmes mellanrum från New Sarum så att man hela tiden har en ”rote”, d v s två flyplan i formation, stridsberedda en bit in på sydrhodesiskt territorium och ett plan mellan New Sarum och Ndola för tankning.

Allt underlättades av att Albertina själva kontaktade New Sarum och rapporterade ankomsttid.

Canberran kan vidarebefordra uppgiften att Albertina ligger på en sådan höjd vid inflygningen att landning från väster är den enda troliga. Det ena Vampireplanet närmar sig Albertina i närheten av Chifubu och utför skenanfall, som ska få Albertinas besättning att tro att det är Lone Ranger som är i farten. Albertina släcker ner och gör undanmanövrer genom att gå ur normal inflygningskurs och höjd för att komma undan. När man nu har fått Albertina att gå ner i höjd, kommer det andra Vampire-planet söderifrån i hög hastighet, dyker nästan lodrätt ner mot Albertina,slår med kulsprutan ut babords sidas motorer och skadar vingen så att planet inte längre är manövrerbart.

Inom 2-3 timmar efter kraschen har marktrupper säkrat vrakplatsen, letat upp Hammarskjöld och livvakterna, avrättat dem och börjat städa bort bevis.

Simsalabim har man skapat en olycka p g a pilotfel, där det är uppenbart att piloten haft helt fel inflygningshöjd i förhållande till avståndet till landningsbanan.

Och vid Ndolas flygplats har Lord Alport och hans glada MI5-kamrater dirigerat alla sökresurser åt fel håll.

Så tror jag det gick till.

Annonser

Etiketter: , , , , , , , , , , , ,

7 svar to “Dag Hammarskjölds död. En ny vinkel”

  1. HEMIMAMMA Says:

    Jag tror som du. Tack för ett informativt inlägg.

    Hemikram

    • bappolotzas Says:

      Utan mer fakta så är det svårt att få till en historia som avsevärt skiljer sig från den jag extraherat..

  2. kloktok Says:

    Mycket intressant läsning!!!

    Ha det gott!
    Fridens liljor

  3. Prof Börje Steenberg Stockholm Says:

    Har ägnat mig åt Ndola problemet sedan c:a 10 år. Skämms att fortsätta sedan jag läst detta. Områdt är ju fullt av nya fantasier.

    Läs Google Wiki ”Microburst” och lugna ner Dig.
    Vill du veta vad många års seriös forskning leder till
    anmäl dig till mitt email så får du min text.
    Börje Steenberg
    prof. Ass. Dir Gen. FAO of UN (ret)

  4. Torbjörn Ringkvist Says:

    Halmstad 2012-09-27

    Hej Plasthimmel 2.1

    Vem är du ?

    Läste i går din mycket initierade artikel (1211-12-22) om hur du ansåg, hur och varför, Hammarskjöld blev mördad september 1961, vilket gjorde att jag ville snacka med dig om den händelsen, så därför tacksam om du ger dig till känna med nummer och namn.

    Bästa hälsning från pensionären (72), och före detta arkitekten, Torbjörn Ringkvist i Halmstad, vilken är kompis med Ingemar Uddgren här i Halmstad, om det namnet säger dig något i här nämnda sammanhang.

    • bappolotzas Says:

      Uddberg är ett bekant namn i det sammanhanget 🙂
      Sök mitt nummer i de dokument jag laddat upp till barnstenshamnen.wordpress.com. Birka-projektet tar upp nästan all min tillgängliga tid f n. Det vore ändå intressant att ha en kontakt angående Ndola. Och att jag kan bidra med kunskap/slutsatser till mordet på Hammarskjöld.
      Jag vill poängtera att jag inte har några kunskapskällor utöver de kända. Slutsatserna jag dragit vilar helt på en analys jag gjort utifrån kända omständigheter.

      • bappolotzas Says:

        Jag har talat med Ingemar i kväll. Tyvärr bröts linjen på slutet. Vore tacksam om ytterligare kontakt eftersom det Ingemar hade att berätta är av stor betydelse för händelseförloppet och kan förklara hur Albertina gick i backen utan ett enda kulhål.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: