Bonzaikatter

Har ni sett en Bonzaikatt? Född och uppväxt i en låda eller flaska för att få en speciell form. En kropp tuktad som ett Bonzaiträd.

För några år sedan spreds bilder från en hemsida som sålde just Bonzaikatter. Vilket naturligtvis fick en massa djurrättsaktivister att starta proteströrelser med namnlistor i mail och på hemsidor.

Det vara bara ett problem.

Allting var ett skämt.

Jag skrev till en tjej som hade en protestsida mot Bonzaikatter och förklarade att allt var en bluff. Med en hänvisning till skämtarnas egen hemsida.

Jag fick svaret: ”Jag tänker protestera ändå!”

Vad lär vi oss av denna lilla anekdot?

Jo. Människor har en tendens att tro på saker som passar ihop med deras egen personlighet och livsgärning. Man behöver inte vara dum i skallen för att få sådana sanningsfilter mellan synapserna. Fenomenet är rätt vanligt t ex i forskarvärlden. Man forskar på något i decennier. Till sist har man byggt både liv&karriär på forskningsresultaten. Allt som riskerar det mentala tillstånd man interagerar med omgivningen ter sig som hot. Du söker dig till andra forskare som har samma rigida uppfattning om världen som du har.

Nya forskningsresultat som riskerar att rasera ett helt livs forskning, ses inte bara med skepsis utan huggs sönder med yxa av den samlade konforma forskarvärlden.

Samma fenomen kan vi se runt mordet på Palme. Både inom polisen, bland journalister och sk ”privatspanare”. En polarisering till ”trosgrupper”. En grupp som har samma åsikt som du har. En teori som inte kommer ur faktamaterialet utan ur din syn på dig själv och din vilja att må bra.

Gör inte så. Gräv själv istället. Värdera alla fakta kritiskt. Och var beredd på att överraska dig själv.

Tabun i Palmeutredningen

Ett av de här tabuna var frågan om statstjänstemän kan ha varit inblandade i mordet på Palme. Med GW’s analys och slutsatser, som publicerats på olika sätt den sista veckan, får man väl anse att det tabuet i alla fall är brutet.

Men det största tabuet av alla finns kvar

Detta tabu heter Lisbeth Palme.

Ingen frågar henne om någonting. Hon behövde inte ens vara med på rekonstruktionerna som genomfördes efter mordet.

Hon pekar ut Christer Pettersson trots att det finns övertygande bevisning att Herr Pettersson inte var i närheten av mordplatsen vid den tidpunkten. Det vittne, en missbrukare i Petterssons bekantskapskrets, som man använt för att visa att Pettersson fanns vid Biografen Grand 23.15 den 28/2-86, var själv inte på plats vid biografen förrän ca 23.30. Hans vilja att ha sett Pettersson där 23.15 hänger mer ihop med de 50 miljoner som förhörsledarna lockade med om han kunde komma ihåg Pettersson vid Grand 23.15.

Hans egen utsaga stämmer däremot inte ihop med andra Grandvittnen som berättar att samme herre dök upp vid Grand ca 23.30. Och har han sett Pettersson där vid den tidpunkten så är Pettersson inte mördaren.

Ändå lyckas Lisbeth Palme peka ut Christer utan tvekan.

Hur gick detta till?

Den andra frågan som inte fått något svar är konstigheter i ambulanstransporten av Palmes kropp från Sveavägen till Sabbatsbergs sjukhus. Vid Sveavägen kliver Lisbeth Palme in i ambulansen som ska transportera Olof Palme till sjukhuset. Men hon åker inte med hela vägen. Någonstans utmed färdvägen stannar ambulansen, Lisbeth Palme får en annan kappa att ta på sig och fortsätter sedan i polisbil till sjukhuset. Detta samtidigt som, enligt obduktionsprotokollet, ambulanspersonalen håller på med upplivningsförsök(!!).

Dessutom är ambulansens instämplingstid vid Sabbatsberg ändrad. Från 23.38 till 23.35. En klantig förfalskning som går att se med blotta ögat. Uppenbarligen för att trolla bort 3 minuter där Lisbeth Palme byter kappa och bil.

Varför?